Att ni finns där

När jag tillslut tog mig till gymmet var det otroligt befriande. Jag fick arbeta med kroppen, istället för med hjärnan och det behövdes en dag som denna. Fler beslut har fattats idag och någonstans gillar jag att gömma mig bakom det administrativa organiserandet istället för tankarna och känslorna. Det är enklare så och definitivare så. Men fortfarande väldigt, väldigt sorgligt. Och jag gillar inte ens ordet väldigt i vanliga fall.

Två som är en, ska bli två igen.

En jobbig tid väntar, men där framme är även ljuset och idag har jag faktiskt lett många leenden. Dessutom sprang jag ihop med kloka Anna på gymmet. En av alla som ställer upp på ett sånt självklart sätt. Ovärderligt i en situation som denna, även om jag inte utnyttjar all hjälp är det skönt att veta att den finns där. Att ni finns där.

Andras kommentarer

Lämna gärna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback