En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag är hungrig och jag är överlycklig för att jag är hungrig. Men Jansson och sill är det enda jag vill ha, så nu kommer pappa med sin inlagda sill och nykokta potatis och jag längtar som ett barn på julafton, ett barn i en harmonisk familj på julafton. Dumt uttryck det där.

Inget blir ju som man tänkt sig och på grund av den här förbannade sjukan fick jag varken ge eleverna en kram eller se dem spela mig idag. Men sådant är livet, antar jag.