En illustrerad konstruktion av verkligheten

Plötsligt förenas alla. Jag äter lunch med Jonte och möter människor, traskar på gator och torg och här och  var och överallt dyker de upp, de som en gång var min vardag. Frågorna börja förändras och inte längre är det så himla viktigt vad du gör just nu utan kanske ltie viktigare hur du mår och hur livet är. Eller så är det bara så jag vill se det. Jag trivs ju.

Och så ses vi allesammans. Fikar fika ur mammas kök, dricker glögg och kaffe och tar hand om varandra ett tag innan alla åker till sina fina familjer. Jag håller i tiden lite, tycker om den, tycker om människorna och tycker om att vara hemma.