En illustrerad konstruktion av verkligheten

Ledighet. Jag börjar vänja mig. Det är andra året nu. Andra julen av ledighet. Andra julen utan arbete i mellandagarna, under mellandagsrean. Andra julen med bara julmat, umgänge och vila, vila, vila. Kanske uppskattar jag det så, för att jag aldrig haft det förut, aldrig kunnat bara njuta, alltid fått springa i kapp med dagarna, med tiden, med kvalitetstiden med vännerna. Men det är bra, det är bäst och det är det här som är livet. Ledighet. Jag förstår det nu.