En illustrerad konstruktion av verkligheten

Sedan jag lämnade vår stad för Stockholm har jag inte tyckt att staden haft så mycket att erbjuda mig. Snö förstås, snö och mamma och Peace and love och alla dess upptåg. Men sedan: tomhet, grå betong och ett köpcentrum som dödar vår stad.

Något har hänt och jag vet inte vad. Plötsligt tackar jag ja till festligheter hit och dit, fikan som stimulerar, möten med människorna och jag tänker att jag kan stanna, bara lite till kan jag stanna. Så jag stannar. Jag stannar och jag har det bra och jag känner att det här är min stad, det här är min hemstad, oavsett hur bra jag trivs i Stockholm har jag en stad att återvända till och känna mig hemma i. Jag känner det och jag tycker om det och jag låter mig själv göra det.