En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag läser Bitterfittan och påminns om vilket snedvridet samhälle vi lever i. Jämställdhet handlar om så mycket mer än om ojämna löner och ojämn arbetskraft i hemmet. Det handlar om det lilla, om hur vi kvinnor socialiserats in i vårt samhälle till att se det där extra som ska göras, att ta ansvar för de små sakerna, att se till att allt är organiserat.  Antagligen vet vi redan det här och boken bidrar då mest till igenkännelse och aha-känslor. En ack så viktig igenkännelse.  Vi får skratta och förundras och kanske vara bittra.

De som egentligen borde läsa boken är alla män. Först då kan man skapa en förståelse för ojämnlikheten som inte går att uttala, då enbart  förståelse och kunskap kan bidra till en förändring. Innan man når förståelse kan inget förändras. Och när vi kvinnor inte ens märker att vi är ojämlika, hur ska männen då märka det?