En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag färgar håret i någonslags brun nyans och låter sommaren vara ett minne blott.  Det är befriande och storstilat, men längst inne hugger något som liknar en vass kniv i mitt hjärta. Det fina ska ju vara något fint, inte fult. Jag låter hösten bli något vackert, med ett mörkare hår och med gula löv under mina sulor. Något vackrare och något i en annan nyans.