En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag växte upp i ett demonstrationståg där man sjöng om internationell solidaritet och ett Barsebäck som skulle väck. Som fyraåring förstod jag vikten av att inte köpa Jaffaapelsiner och jag fick tidigt veta att man i Sydamerika diskriminerade svarta. Någonstans där Carlsson och Bildt kampades, i mitten av nittiotalet, fick det dock vara nog. Jag tog avstånd från demonstationer och fick nog av vänsterpolitik.

15 år senare bor jag i en stad där hyresrätterna säljs ut, där markhyrorna ska höjas och där segregationen och fattigdomen ständigt växer. Jag lever i en värld där miljötänkande är inne, men för få orkar göra något. Jag lever i det, men tycker inte att det är okej. Långt därifrån.

Demonstationer är kanske inte rätt väg att gå. Jag tror inte det. Istället tror jag att det är varje individs aktiva val som påverkar hur vår värld förändras. Att handla närodlat och miljömedvetet, att säga nej till utförsäljningar av hyresrätter och att våga stå på sig och att höja rösten i fikarummet. Det är där det skapas, opinionen. Det är i samtalet och i handlandet vi kan hitta kraft.

Jag försöker med det små medlen och har inte åstakommit några under idag, men har tagit några steg i rätt riktning. Jag har handlat ekologiskt, köpt närodlat och sett till att vi ska börja sortera lite mer i vår skola. Vi får se om det blir någon förstamajdemonstation, jag lovar i alla fall att demonstrera på mitt sätt, i min omvärld. Jaffaapelsinerna är inte fokus längre, men istället tar jag en klunk av mitt ekologiska vin och gör ett avtryck i Systembolagets inköpslista.