En illustrerad konstruktion av verkligheten

För övrigt en trevlig dag då jag har hunnit med både det ena och det andra, bland annat att träffa Jessie, det var alldeles för länge sedan nu och underbart att se hur hon har det. Dessutom har jag hängt en sista gång på Hushagen med Jonte. Det kommer att vara tomt att inte ha honom där när jag är i stan, han har utvecklats till något annat än bara en svåger med åren, kanske till en av de bästa vännerna. Och så ska det väl förbli får jag hoppas.

Första kvällen efter jag lämnat Andreas är alltid svår. Eller svår, den är tom. Jag vill ha honom här brevid mig, jag vill ha honom och dela de tråkiga vardagssysslorna med och titta på dåliga program på tv tillsammas med. Om en vecka ska vi gå på vårt första bröllop tillsammans. Som jag har längtat. Äntligen börjar människor gifta sig.

Snart är det dags att jobba igen, jag gruvar mig faktiskt inte en sekund, utan nästa tvärtom!