En illustrerad konstruktion av verkligheten

Efter att jag mött upp Jessica och hennes kompis för ett glas vin sprang jag omkring på stan som en tok och letade efter en svart rysk sjal. (Fast jag tror man borde säga ryssjal.) Tio affärer senare kom jag ut med en röd t-shirt. Jag borde inte handla mer nu och definitivt inte saker som jag inte behöver. Sjalen fattas mig dock fortfarande, men något säger mig att om någon månad finns den överallt.  Men om en månad är inte snart nog. Inte för mig.

Jag borde dock inte handla. Inte med tanke på att jag flyttar snart, att jag just beställt en ny dator och att min jobbsituation faktiskt inte är den bästa. Nerskärningar, för få elever och ovisshet. Inte läge att sticka ut hakan och vara kaxig, men det har aldrig stoppat mig förrut. Jag sticker alltid ut hakan, eller, jag säger alltid vad jag tycker om saker och ting. På gott och ont. Just nu är det nog mest på ont. Men ändå. Kom inte och säg att ni inte vet var ni har mig. Med mig vet man alltid säkert.  Och jag är inte den som är tyst på mötet och talar sen. På gott och ont alltså...