En illustrerad konstruktion av verkligheten

Förra året hade jag de perfekta stövlarna. Inte i andras ögon perfekta, men i mina. De var lite rockiga, vida upptill. lagom höga, platta och dessutom svarta. I år är de inte lika vackra längre. De är så slitna att Andreas nästintill förbjuder mig att använda dem. Jag går nämligen på insidan av foten och dessa stövlar är nu gravt missbildade och inte särskilt vackra, men jag vill ha dem och det finns inga som dem i butikerna. Just nu ligger de hos skomakaren som säger att han inget kan göra. Så ser ni mig komma gående med slitna stövlar så är det bara för att jag inte kan slita mig.

Och ja, jag ska fortsätta att leta efter några ersättare.