En illustrerad konstruktion av verkligheten

Min vänsterpolitiska uppfostran har varit ett ämne som återkommit på jobbet den senaste veckan. Jag tänker sällan på det som något unikt, utan mer som något självklart. Å ena sidan kan jag förstå att alla fyra åringar inte nynnar på Staten och kapitalet, att alla  dagisbarn inte vet att Jaffaapelsiner kommer från Israel och bör bojkottas och att det inte är helt vanligt att små barn vet att Internationell solidaritet är mottot att leva efter. Det är det inte heller för alla.

Å andra sidan handlar detta inte bara om politik, om nu politik vore något dåligt. Det handlar om en ömsesidig respekt, om att behandla andra som man själv vill bli behandlad och att inte göra skillnad på folk och folk. Och oavsett om det är politiskt eller ej kommer jag i min tur tala om för mina barn att man ska se individen och inte handlingarna, att alla har rätt till vård när de är sjuka och att ingen är mindre värd än någon annan.  Jag är glad över min uppväxt, jag är  stolt över min syn på världen och jag är övertygad om att jag inte vore jag utan den.