En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det händer ibland att man ser, läser eller hör något som verkligen fastnar. Det sitter där det sitter och kommer inte att lämna dig, hur gärna du än vill och hur mycket du än försöker, för det är viktiga ord och viktiga budskap, annars hade det inte fastnat.  Vi såg This is England igår. Jag har sällan varit så nedstämd och sällan mått så dåligt när jag sett en film, men jag har heller inte sett många filmer som varit så viktiga.

För vad gör egentligen människan när inget och ingen finns kvar vid din sida? Vad gör man när man är i botten och allra allra lägst? Man hittar någon att slå på. Man hittar någon att skylla på eller något att kasta smuts på. Någonstans mitt i debatten kring gatuvåld känns denna film så viktig som en film kan bli, den känns som ett sätt att se individen och bakgrunden  och att se förklaringarna bakom det inträffade. Allt händer av en anledning och det är vi tillsammans som skapar anledningarna. Ger vi ensamhet och utanförskap är det vad vi får tillbaka. Ger vi kärlek så får vi kärlek.



Det finns ingen tvekan om hur jag ska inleda området rasism i kursen jag undervisar i.