En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag har slutat med mina p-piller efter åtta års knaprande. Inte för att jag vill ha barn, för det är verkligen inget för mig just nu, utan för att jag ville se vem jag var utan dem och för att pappas hjärtinfarkt har satt stopp för p-pillerätandet.

Jag är en ny människa. Jag har känslor och jag känner saker. Riktiga saker. Jag blir ledsen och jag blir glad och jag känner när jag blir det. Kanske har jag levt i en skyddad värld, en värld där inget riktigt känns på riktigt, där känslorna är enklare att hantera och där jag kan välja vad jag känner. Nu kan jag inte det längre. Jag är den jag är, jag känner det jag känner. Och känslor kanske kan vara rätt bra att ha ändå. Vi får väl hoppas på att jag inte blir allt för blödig bara, för blödig, det är jag ju redan.

Jag går ett spännande liv till mötes.