En illustrerad konstruktion av verkligheten

Och när jag väl har vant mig vid tvåsamhet är det dags att bli en igen. Den här gången känns det jobbigare än andra gånger och jag kan inte säga varför,  men kanske  är det för att vi för en gångs skull tagit vara på tiden och på varandra. I vardagen blir det enklare igen, men just nu lider jag av seperationsångest. Det är inte meningen att vi ska vara två, utan en, en, en!