En illustrerad konstruktion av verkligheten

En laidback, streetsnyggt klädd 30-årig man med kammad popfrisyr och utseendet på sin sida sitter vid säterna bredvid mig på tåget. Med sig har han sin son och sin dotter. De äter lite chips. spelar lite gameboy eller vad det nu heter nuförtiden och pratar lite med sin pappa. Mannen läser en roman jag inte ens hört namnet på. Ofta dras människor blickar till sällskapet. En streetsnygg poppappa som har grym koll på sina barn. Det borde vara det naturligaste i världen, men folk kollar och han tittar vant bort.

Han passar inte in på våra stereotypa föreställningar, lika lite som Markus inte får representera sitt företag när han har rött hår. Han passar inte in i de stereotypa föreställningar som chefen tror att människorna i Sverige har. Och vi har föreställningar eftersom vi hela tiden tvingar oss själva och andra att agera utifrån de föreställningar vi tror att andra har, inte vi själva såklart, men alla andra.

För varje människa som bryter mot våra normer, stereotypa föreställningar och gammeldags sätt att se på saken kommer livet att bli lite enklare att leva för många människor. Och inte bara de som bryter mot våra normer, utan för alla.