En illustrerad konstruktion av verkligheten

I den lilla staden är juldagen något som firas ordentligt. Nästintill alla hemmåtvändare är supermätta, partysugna och festklädda och återvänder i samma klungor som x antal år tidigare till det traditionella utestället. Människor köar i timmar eller har köpt sittningsbiljetter för dyra pengar och lägger många hundringar på öl och vin. Det kramas, frågas om livet och skvallras. Vi funderar kring vem som lyckats bäst och vem som fått barn och gift sig.

Vi glädjs, skrattar och har det bra, men smyger också undan för bekanta för att hinna med de mest saknade och mest efterlängtade. Folk blir fulla, folk blir trötta, folk blir kära och sex timmar innan kvällen började avslutas den i en kö som liknar en köttvägg på den nattöppna pizzerian. Hungern har återvänt och viljan att låta kvällen leva finns kvar.

Det är kvällarnas kväll och idag har vi köpt biljetter till sittningen för att äta den dyra maten som ingen ändå orkar äta dagen efter julafton. Nedräkningen kan börja. Jag undrar var det slutar i år.