En illustrerad konstruktion av verkligheten

Den hurtiga, träningstokiga jag är sjukt långt borta. Helt plötsligt förstår jag innebörden av orden "det är så svårt att komma igång". Jag går upp samtidigt som Adam och Gry börjar prata och kommer hem tolv timmar senare. Jag är trött, hungrig och orkeslös. Och så värker mina lungor lite också. Och min näsa rinner utan att sluta. Och jag tränar en annan dag.

Mitt trötta jag tar över och jag låter mitt trötta jag ta över. Jag får lite dåligt samvete, men inte ångest. Jag ringer Anna och traskar en sväng och ringer Andreas för att få medkänsla och föklarar att jag tränar i helgen istället, när jag är frisk och har tid. När jag har tid och gör andra saker, eller när jag har tid och fortfarande är sjuk. När heltidsjobbet kom försvann tid för träning, hur nära gymmet än ligger och hur mycket pengar kortet än kostar. Men det finns alltid tid att träna, det gäller bara att hitta tiden, var det inte så det var?

Kraften, kom tillbaka. Viljan, styr mig.