Ett försök att springa ikapp tiden
Det är lördag eftermiddag och snart är en veckas lov över. När jag senast hade ett helt ledigt lov vet jag inte, det måste ha varit när jag själv gick i ettan på gymnasiet. Nu är jag lärare för elever i ettan på gymnasiet. Åren rullar på och själv springer jag efter och försöker att inte bara leva i nostalgin, men det är lätt att fastna där, i det gågna. Jag är dock överlycklig över att vara där jag är nu, jag gillar min nya lya och jag längtar nästan lite i smyg efter att det ska bli måndag och jag ska få gå tillbaka till mitt jobb. Just exakt nu är livet ganska bra och kanske måste jag skriva det för att förstå det själv.
Jag saknar många människor från det gågna och gör ibland små små försök till att hålla dem kvar. Den tiden som jag var på den lilla ön i Medelhavet har satt sina spår och om jag tänker efter var det nog då jag blev jag, det var då jag förstod vad som var viktigt för mig och vem jag var. Vännerna från då finns alltid i mitt hjärta och jag önskar jag för alltid kunde ha dem nära. Jag borde nog se till att försöka hålla dem kvar. De är värda det.
Lördag eftermiddag och snart kommer några av de närmste till mig. Härligt.