Att nåt så nära kan vara så långt bort
Jag pratade med Lillan igår. Det är inte så ofta jag får tillfälle att göra det numer, inte minst för att det är snuskigt dyrt att ringa till Norge. Men när jag pratar med henne faller allt på plats, allt blir så naturligt och så självklart, men ändå så långt borta. Hon är där och jag är här och egentligen vet vi inte när vi ska bo i samma stad igen, om vi någonsin ska bo i samma stad. Fast så är det såklart dumt att tänka.
I vår verkar det som att Mellan ska bo här en sväng och ingen är gladare än jag. Att nåt så nära kan vara så långt bort. Ja du Håkan, jag lär nog låna dina rader till intertextualitet fler gånger. Du säger det ju så bra. Det är så du säger det till mig. Tack.
I vår verkar det som att Mellan ska bo här en sväng och ingen är gladare än jag. Att nåt så nära kan vara så långt bort. Ja du Håkan, jag lär nog låna dina rader till intertextualitet fler gånger. Du säger det ju så bra. Det är så du säger det till mig. Tack.
I jul väntar mammas hus på oss.
I samma stad för ett ögonblick eller två.
Andras kommentarer
Postat av: erika
Åh, jag skulle inget hellre vilja denna helg än att hänga med er två! Piss att det ska vara sånt projekt. Love you!
Trackback