En illustrerad konstruktion av verkligheten

När jag väl träffar Elin är det som att inte en enda sekund passerat. Allt är fortfarande det samma, våra roller är det samma och samtalen det samma. Den enda skillnaden är att allt är annorlunda.  Våra liv är annorlunda och våra samtalsämnen är andra än vad de var sist vi sågs. Vi utvecklas, blir lite mer vuxna och lär oss lite mer om livet. Men allt är som det ska och jag uppskattar att ha vänner som henne omkring mig. Vänner som låter en fortsätta där man är, inte där man en gång stannade.



Elin, Emma och jag, när vi sågs sist.