En illustrerad konstruktion av verkligheten

Ibland kan jag skratta åt hur sjukt olika vi är (och ibland händer det att jag gråter över det). Vi hanterar saker olika, ventilerar saker olika och förhåller oss till saker olika. Vissa saker måste bli sagda och nu är de sagda och sen är allt lite enklare. Att göra det som är bäst just nu och att skjuta annat på framtiden. Det får bli som det blir och nu är nu och nu är viktigast.  Jag och du och vi tillsammans är viktigast. Vi låter det vara så och lämnar resten åt slumpen, meningen eller ödet om vi hellre vill det. Det blir bra det här.