En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag har alltid varit övertygad om att om man vill ha ett jobb så får man ett. Det finns alltid Mc Donalds, äldrevård, städfirmor och timvikariat. Vill man jobba, så kan man jobba. Jag gillar inte att man utnyttjar systemet och jag gillar inte att man är för lat för att jobba. Under de senare veckorna har jag dock förstått frustrationen människor har då de söker och söker, men inte får något tillbaka. En död telefon och en lika död mail, förutom något enstaka:

Tack för visat intresse, men tjänsten har gått till annan sökande. Vi spar dina papper till senare tillfälle.

Det är då man är glad att det finns alternativa lösningar. En vikariebank, ett extrajobb och en möjlighet att studera och bli både visare och mer kvalificerad. Jag undrar varför inte alla ser dessa möjligheter. Å andra sidan, hade alla gjort som jag, hade det även varit fullsmockat av sökande på dessa fronter. Det är det inte nu.

För tio minuter sedan kom jag dock på att man kanske kan få resor till anställningsintervjuer på andra orter betalda av arbetsförmedlingen och övervägde att anmäla mig som arbetslös. När jag surfar in på Ams möts jag av en stoppskylt och en stängd sida p.g.a. underhåll. Det var nog inte meningen att jag skulle utnyttja systemet ändå. Tack för den moralkakan.