En illustrerad konstruktion av verkligheten

16 år gammal gjorde jag min första tatuering, ett kinesiskt tecken på min högra axel. Jag älskade min tatuering och var mäkta stolt över den. I en vecka. Sen gjorde två tjejer i mitt fotbollslag samma sak och det var inte alls roligt längre. Under de senaste nio åren har jag sedan avskytt när folk kommenterat min tatuering och när de frågat vad den betyder. Jag har avskytt känslan av att visa något jag inte vill visa. Under de senaste nio åren har jag funderat på vad jag skulle kunna tatuera över den, vad jag skulle kunna göra för cover up.

Nu vet jag. Äntligen har jag funnit motivet. Det är inte målat och klart, men tanken finns där. Med eller utan vingar återstår att se, men ett kassettband ska det bli. Och nu när jag vet känns varje dag som en dag för länge att vänta.