En illustrerad konstruktion av verkligheten

December blev inte alls som jag hade tänkt. Julskyltningar, fester och fikan har fått stått över medan jag har spenderat helgerna med att ta hand om en halt och bränd pojkvän. Så självklart och så definitivt. Vi får vara tacksamma över att det gick så pass bra ändå. Nu står han ändå på benen ibland.

Kanske är det idiotiskt att gå upp klockan åtta en söndag för att åka hem till Stockholm, men jag behöver det. Behöver tiden. Kylskåpet är tomt och julklapparna är inte köpta. Dessutom ska jag hinna träna idag. Träna, träna, träna. Jag har inte saknat det förrän nu, men äntligen spritter det i kroppen och jag kan knappt vänta, jag kan knappt bärga mig. Jag vill ha tillbaka mina muskler, jag saknar mina muskler. Jag liknar en vetebrödsdeg och bättre saker kan man likna. Kanske orkar jag förändra något, annars är det som det är. Men jag ska träna idag i alla fall och det är jag glad över.