En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det är reunionkryssnig i helgen, som sagt. Jag har märkt att det var så länge sedan jag träffade Maltagodingarna, att jag inte ens har det dokumenterat med digitalkamera. Vi var 20 härliga tjugoåringar som gjorde ön osäker under hösten 2002. Det är fem år sedan nu. Wierd.

Jag önskar också att jag han träffa min Hanna när jag är i Stockholm. Hon har galet mycket att göra och jag kan inte riktgit planera. Inte än. Men jag saknar henne så det nästan värker ibland. Jag lägger in en bild på henne istället, som tack för att hon finns.  Här tillsammans med mig i mindre nyktert tillstånd.