En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag kan aldrig sova om nätterna när jag har en vitkig dag framför mig. Inte för att jag är nervös för den, eller ser fram emot den, utan för att jag är så rädd att vara trött dagen efter och vet att jag måste sova. Jag vill prestera bra, vara den frammåt och trevliga tjejen och kunna slappna av.  Det har jag inte när jag bara sovit ett par timmar på en natt. Idag ska jag på min första anställningsintervju för en lärartjänst. Jag är trött, för jag har inte sovit något. Och det enda jag hoppas på är att jag lyckas kläcka ur mig ett par bra saker i alla fall och vara hälften så frammåt som jag skulle varit annars. Dumma, dumma sömn. En alldeles för avgörande faktor i mitt liv.

Jag formulerar positiva och negativa sidor i mitt huvud och funderar över vad jag kan tillföra. Just nu är det alldeles för blankt. 

"What if leaving is a loving thing" : jag kan inte få bort frasen ur min hjärna.