"det var bättre förr..."
Jag har det rätt bra här i livet ändå. Jag bor ihop med en snäll och rar kille, jag är snart klar gymnasielärare och tycker både om att studera och mitt kommande yrke, jag har många söta vänner och en finfin familj. Ändå kan jag längta tillbaka till det gamla. Eller, inte att jag ältar det, men vissa saker var faktiskt bättre när man inte ännu blivit vad man skulle kunna välja att kalla vuxen.
Särskilt en sak var bättre; hänget. Kanske uppskattade man det inte då och definititvt så förstod man inte hur bra man hade det. Ingen eller väldigt få hade fasta förhållanden, istället hade man en ny förälskelse var och varannan helg. Vännerna var på något sätt viktigare och tillslut somnade man hos soffan hemma hos någon lycklig jävel med egen lägenhet. Eller hemma hos någon med åtminstone egen soffa.
Hänget innebar även att man träffades utan att planera att man skulle träffas. Efter träningen eller de kvällar man inte gick ut, så åkte man bara hem till sina vänner för att ligga i soffan och äta godis. Nuförtiden måste man bläddra veckor fram i almanackan för att hitta en fredagskväll då man möjligtvis skulle kunna hinna med att ta ett glas vin tillsammans. Om båda lyckas befinna sig på hemmaplan då vill säga, vilket ungefär aldrig händer...
Ikväll är en sån kväll då jag önskar att jag var arton. En kväll då alla kom hem till mig och myste med en stor godispåse i handen. (Dessutom hade jag säkert gått på Flamingo imorgon då och dansat järnet med mina killkompisar som jag nu aldrig aldrig träffar. Jag saknar dem!) Som tur var så har jag världens bästa svåger som vill hänga med mig när min pojkvän arbetar. Och han ska veta att han inte är någon reserv, utan en rolig liten figur till vän!
Det finns dock lite bra saker med att vara 24:
-Jag får köpa en flaska rödvin på systemet som jag kan avnjuta ett glas av på fredagskvällen. ( Hade jag varit 18 hade jag inte fått köpa vinet och om någon annan köpt det åt mig hade jag nog druckit upp hela flaskan.
-Jag ska köpa mig ett par nya fina löparskor, för att jag behöver det och för att jag är värd det och för att jag faktiskt har råd med det.
- Jag älskar kaffe och får dricka hur mycket jag vill, när jag vill.
- Jag träffar inte mina vänner lika ofta som förr, men men gudarna ska veta att jag uppskattar de tillfällen när vi möts!
Särskilt en sak var bättre; hänget. Kanske uppskattade man det inte då och definititvt så förstod man inte hur bra man hade det. Ingen eller väldigt få hade fasta förhållanden, istället hade man en ny förälskelse var och varannan helg. Vännerna var på något sätt viktigare och tillslut somnade man hos soffan hemma hos någon lycklig jävel med egen lägenhet. Eller hemma hos någon med åtminstone egen soffa.
Hänget innebar även att man träffades utan att planera att man skulle träffas. Efter träningen eller de kvällar man inte gick ut, så åkte man bara hem till sina vänner för att ligga i soffan och äta godis. Nuförtiden måste man bläddra veckor fram i almanackan för att hitta en fredagskväll då man möjligtvis skulle kunna hinna med att ta ett glas vin tillsammans. Om båda lyckas befinna sig på hemmaplan då vill säga, vilket ungefär aldrig händer...
Ikväll är en sån kväll då jag önskar att jag var arton. En kväll då alla kom hem till mig och myste med en stor godispåse i handen. (Dessutom hade jag säkert gått på Flamingo imorgon då och dansat järnet med mina killkompisar som jag nu aldrig aldrig träffar. Jag saknar dem!) Som tur var så har jag världens bästa svåger som vill hänga med mig när min pojkvän arbetar. Och han ska veta att han inte är någon reserv, utan en rolig liten figur till vän!
Det finns dock lite bra saker med att vara 24:
-Jag får köpa en flaska rödvin på systemet som jag kan avnjuta ett glas av på fredagskvällen. ( Hade jag varit 18 hade jag inte fått köpa vinet och om någon annan köpt det åt mig hade jag nog druckit upp hela flaskan.
-Jag ska köpa mig ett par nya fina löparskor, för att jag behöver det och för att jag är värd det och för att jag faktiskt har råd med det.
- Jag älskar kaffe och får dricka hur mycket jag vill, när jag vill.
- Jag träffar inte mina vänner lika ofta som förr, men men gudarna ska veta att jag uppskattar de tillfällen när vi möts!
Andras kommentarer
Trackback