det nya landet
Vaknade upp i ett nytt land. Ett blått moderat land. Vid första anblicken kanske det inte känns så himla hemskt ändå. Men ju mer man tänker på det, desstom hemskare är det. Snart kommer vi ha ett land där de arbetslösa får mindre pengar medan de förmögna får mer, våra sjukhus är privatägda, sjuåringar blir dömda efter deras kapacitet och tolvåringar får betyg. Dessutom kommer vi att leva i ett land där vi får mer pengar i handen efter skatt. Pengar som bara är en bråkdel av vad vi ska betala i nya högre avgifter hos a-kassa, tandläkare och läkare. Jag håller alla tummar jag har och blundar och ber en bön till någon som kanske möjligtvis hör mig att Lejonborg för bövelsen inte får igenom sin helt sinnessjuka språktest!
Hm, jag är oroad. Väldigt oroad. Kanske inte över mitt eget liv och min egen ekonomi, men över andras. De stackarna som inte har ett fast jobb, de som ofta är sjuka eller de som är ensamstående.
Något som glädjer mig är ändå att denna valrörelse är över. Jag är trött på att höra samma argument bollas hit och dit. Jag är trött på alla som är rädda för att diskutera och jag är ritkigt trött på mig själv som alltid, alltid bara måste starta en politisk diskussion. Undra hur trött alla andra är på mig?
Mitt stora fråga så här dagen efter valet är dock varför människor inte vill säga vad de röstar på. Skäms de för vad de tycker eller vad är det frågan om? Lägre än lägst enligt mig.
här måste jag skriva en liten komentar..läser din blogg ibland..det är oxå vad jag minst av allt i världen förstår..varför man inte törst säga vad man röstat på..man ska väl stå för vad man tycker..och vara stolt över det..
Så tror jag vi får ta en pensel av rött, sjunga sången "jag ska måla hela världen.." och hoppas de blir lite avtrubbade..