galet
Mitt tryck över bröstet är tillbaka. Besvärligt och jobbigt på alla sätt och vis. Efter fyra veckors hattande med träning, vila och astmamedicin ringde jag således till Sjukvårdsupplysningen. Som om det blev bättre av det, kvinnan i luren satte griller i huvudet på mig och gav mig två läkartider, plus att hon bad mig att inte tveka att åka in om det blev akut. Nu är jag livrädd. Tur att det finns vänner som lugnar en. Och lilla mamma, som alltid blir lika orolig.
Nå, massa tid för uppsatsen då, 33 sidor nu, men det går trögt med diskussionen. Hur det nu kan göra det? Jag älskar ju diskussioner. Tyvärr vet jag vad svaret på frågan är, vilket inte är ett särskilt trevligt svar, men dock ärligt; för tunt resultat. Satan i gatan.
M fick mig att komma på hur mycket jag saknar honom. En vän jag hoppas att aldrig mista, hur lång vägen till Malmö än blir. Jag hoppas att vägen bär till Stockholm i mellandagarna.
Och så var det min A då, undrar ibland om han är den äkta svärmorsdrömmen, just nu är han iallafall hemma hos min mor och hjälper henne att tapetsera. Och nu är det dags för mig att traska dit och få mat. Dessutom är syster E hemma. Härligt, härligt. Vad mycket man får tid till när man inte har tid att träna. Dumt. Jag vill ändå träna.