En illustrerad konstruktion av verkligheten

Min farmor fyllde alltså 80 för en vecka sedan. Och hon är värd att nämnas, om och om igen. Jag nämnde tidigare att hon var med oss och firade hennes dag fram till klockan halv två på natten. Det är bara ett exempel på hur mycket energi hon har. När farfar blev sjuk och allt sämre för några år sedan, kanske var det fem, så började hon ta körlektioner. Farfar hade ju alltid kört bilen, så farmor ville väl vara säker på sin sak innan hon satt igång och köra efter många många års uppehåll...

För tre och ett halvt år sedan dog farfar. Sedan dess har farmor börjat gå på gym varje måndag och tisdag, hon har gått på datakurs, köpt en dvd, flyttat in till Leksand från Tällberg, där hon var och varannan dag går morgonpromenader för att sedan ta ett dopp i Siljan.

Men farmor är inte bara en aktiv kvinna i sina bästa dar. Hon är också otroligt interlektuell. Hon läser allt man kan läsa, diskuterar min favoritbok Ett öga rött med mig ( Läs den om du inte redan gjort det) och är alltid uppdaterade på det senaste. Häromsisten var hon hon oroad för att hon inte riktigt förstod det här med internet. " På alla tv-program så säger de att man ska gå in på deras hemsida, hur gör man det?" Jag svarade att hon klarar sig bra ändå. För det gör man faktiskt, även om det kan vara svårt för oss att förstå.

Det värsta med allt det här är att jag är så fruktansvärt dålig på att hälsa på min underbara krutgumma till farmor. Inte ringer jag särskilt ofta heller. Men jag lovar, att nu ska det bli ändring på det. Hursomhelst är jag helt övertygad om att hon kommer att leva många år till. Eller som farmor själv utryckte det efter att vi sjunigit Ja må hon leva för syster igår: " Det börjar kännas lite vemodigt att man ska leva just i hundrade år, jag är ju snart där..." Vi tröstade henne med att sången är föråldrad.