Nostalgi
Dalecarlia Cup. Jäklans vad minnen. Många somrars största höjdpunkt. Att ladda inför matcherna, att ta lagfoto, att sitta i dungen och ladda, att spela mot utländska lag, att vinna final över Ornäs eller något Stockholmslag, att fira med pizza, tjejerna, stämningen och ja... så klart, disco på cozmoz.
Det var tider det, tänk så fort åren går. Fotbollen var så mycket mer än bara fotboll. Vi var tretton eller kanske var vi sexton och dansade hela natten till Sommar och sol, I want let the sun go down och KIlling me softly. Killarna var svåråtkommliga, men spännande och supersnygga, mörkret hade lagt sig och vi fnittrade och hoppades på en sista tryckare. Sällan fick man det, i alla fall inte jag.
Men minnerna är underbara. Det jag saknar allra mest är sammanhållningen, viljan att vinna och kämparglöden. Med VM i åtanke så var allt så mycket finare, renare och kanske till och med gladare. Inga fula ord, inga filmingar och absolut inga skallningar. Dahlin och Brolin och min lilla favvo Schwartz var det som gällde. Schwartz för att han fick lika många gula kort som jag. Men de förluster som kom var lika tunga som om det skulle vara VM-final, så kändes det i varje fall.
Jobbade i Stadiumtältet i dag och avundades alla små fotbollspelare. Vilken vecka de har framför sig. Ja, vissa saker var bättre förr, men å andra sidan är det mycket som är bättre nu med. Man behöver till exempel inte vänta en hel sommar för att gå på disco. Men fasen. vilken tid det var. Jag lovar mig själv att aldrig aldrig glömma det.
Njut ni alla unga fotbollspelare, själv får jag väl försöka ta mig ner till gymmet snart. Det var allt för länge sedan nu...
Hej baby!
Ja många roliga minnen har vi, och fler ska det bli....!
Vad duktig du är att skriva, kul.
Grillning hos mig på lördag, mys!
Kram så läge, Emmapemma