stressen, livet, tiden
Om vi ändå hade tid att stanna upp ibland, andas ut och känna efter. Träffa alla de vänner som man verkligen vill träffa och njuta av dagen. Men det hinner man sällan. Vinkvällen står på schemat sedan veckor tillbaka och Stockholmstrippen sedan månader. Impusivitet kräver tid, annars finns ingen tid att vara impulsiv på.
Jag funderar kring om det verkligen är avstånden som är det relevanta, skulle man träffas mer om man var grannar? Kanske. Men ändå: jobb, träning, städning. När ska man hinna? Jag önskar ändå att jag var lite närmare alla. Eller kanske helst av allt; att de var lite närmare mig.
Tiden får utvisa. Tiden... den dumma tiden. Man är väl 40 och två barnsmor innan man ens har hunnit andas.
Jag längtar till imorn. Låt det bli en bra dag!
Jag funderar kring om det verkligen är avstånden som är det relevanta, skulle man träffas mer om man var grannar? Kanske. Men ändå: jobb, träning, städning. När ska man hinna? Jag önskar ändå att jag var lite närmare alla. Eller kanske helst av allt; att de var lite närmare mig.
Tiden får utvisa. Tiden... den dumma tiden. Man är väl 40 och två barnsmor innan man ens har hunnit andas.
Jag längtar till imorn. Låt det bli en bra dag!
Andras kommentarer
Trackback