Medelmåtta mig
Medelmåtta. Som det värsta av skällsord, ja, värre än de syrianska svordomarna, som handlar om att ha sex med en mamma eller något sådant, som mina elever så snällt lärt mig. Jag avskyr det ordet, medelmåtta ordet alltså, jag avskyr det för att jag är så rädd för det. Jag avskyr det för att jag är det och kanske vill vara det, eller så är jag inte det men är så förtvivlat rädd för att uppfattas som det.
Egentligen vet jag inte ens vad det innebär.
Men jag vet att repliken "annars blir man en medelmåtta..." är den replik som får mig att vilja blunda och skrika på samma gång och helst lägga mig med en kudde över huvudet för att trycka bort all denna prestationsångest som får min hjärna att slitas i bitar och min kropp att skaka som om jag satt handen på ett stängsel.
Om jag nu är en medelmåtta, duger jag inte då?
Egentligen vet jag inte ens vad det innebär.
Men jag vet att repliken "annars blir man en medelmåtta..." är den replik som får mig att vilja blunda och skrika på samma gång och helst lägga mig med en kudde över huvudet för att trycka bort all denna prestationsångest som får min hjärna att slitas i bitar och min kropp att skaka som om jag satt handen på ett stängsel.
Om jag nu är en medelmåtta, duger jag inte då?
Andras kommentarer
Postat av: Jojo
MEDELMÅTTA?! Hur kan DU kalla dej för medelmåtta. Är det någon som inte har sett dina lågor eller hört ditt fnitter. En medelmåtta är heller aldrig missnöjd eller vill ha mer. Nu är du crazy!
Trackback