En illustrerad konstruktion av verkligheten

Mormor ringde idag. Hon ringer nästan aldrig, min mormor, för hon är rädd för att störa mig. Idag hade hon fått ont för att hon saknade mig så mycket och vara bara tvungen att ringa. Och så pratade vi om allt och inget en stund, om släktingar, om mitt jobb och om Anna som pluggar på konstfack. Det är så enkelt och faktiskt så trevligt.

Om jag ska leva mitt liv utan att ångra det jag inte gör, hur kommer det sig då att jag väljer att ringa mormor så sällan...? Jag förstår mig inte på mig själv ibland.