En illustrerad konstruktion av verkligheten

I Borlänge är allt som vanligt: Erika bakar bröd, Joanna sover och jag sitter i kökssoffan och dricker kaffe. Någon blir skjuten på Tjärna Ängar och jag får en klump i magen av maktlöshet. Allt är grått. Husen och byggnaderna och till och med vädret. är grått. Och vi tassar sakta fram, vi traskar den där vägen vi alltid traskat. Vi besöker de där platserna vi alltid har besökt. Vi möter de där människorna vi alltid har mött.

P&L är avlägset, men ändå så nära. Då staden blir hel och glädjen flödar. Tills dess har vi varandra, vi har vår hemstad och vi har vår kökssoffa. Vi har vår mamma. Vi har vår gemenskap. Vi har varandra. I en sakta traskande och befintligt grå stad.