En illustrerad konstruktion av verkligheten

Till en bitterljuv symfoni står jag leende med en stygn av magknip när Hello spelar. Hon träffar så rätt att ögonen tåras och munnen skrattar. Omvartanat vandrar jag mellan tårar och skratt. Vi människor är bra lika ändå och nog finns det en sång om alla, frågan är bara vilken sång som är jag.