En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag träffade en bekant på gymmet idag. Vi tränade step med lådorna bredvid varandra, så som vi alltid tränade step tillsammans på Effekttiden i Borlänge. Sedan tog vi sällskap hem. Helt plöstligt hör jag oss berätta om våra livsöden för varandra och diskutera kärleken och livet, så som jag knappt talar om det med någon annan.

Men det är kanske så att ibland är det ytliga så enkelt och nära, medan det nära kan vara så  långt bort, vi behöver kanske distansen för att göra det svåra enkelt och för att sätta ord på det vi inte vill sätta ord på. Eller så blev det bara som det blev.