En illustrerad konstruktion av verkligheten

Mina kollegor avskyr Gynning och jag älskar henne. Hennes humor och hennes sätt att bjuda på sig själv. Det är skönt med människor som inte tar sig själv och livet på så stort allvar.

Jag är trött på den finkammande ytan. Jag är trött på att bara vissa tankar får sägas högt och jag är trött på att människor gör allt för att passa in i mallar istället för att vara sig själva, bjuda på sig själva. Jag är trött på jantelagar, tråkiga normer och stereotypa fördomar. Jag är trött på att inte bara få skratta åt livet.

Gynning får mig att skratta. Högt och länge får hon mig att skratta. Det är synd att ingen av kollegorna är lite mer positivt inställda till Gynningsnack på lunchen bara och jag orkar inte försvara min humor eller hennes uttalanden. Gilla det eller gör det inte.