En illustrerad konstruktion av verkligheten

Och plötsligt slår det mig och Johanna att det är en gala vi ska på, folk kommer att vara uppklädda och vad har jag? Ingenting. Ingenting alls att sätta på mig. Ingenting på den nivån. Jag har en kjol som skulle kunna duga och jag har ett linne som skulle kunna duga. Och jag har panik. För inget passar ihop. Och håret är i en oreda och naglarna är omålade och klockan den tickar och Lykke Li sjunger Dance, dance, dance och jag vet inte vad jag ska börja.

Jag andas, pratar med Johanna och tänker att jag är hellre underklädd än överklädd. Svart, svart, svart och lite rött. Det får duga. Men aj, andas. Glöm inte att andas.