Flyga drake
När jag läser Flyga drake slår dig mig hur sällan barns elakhet och människors feghet skildras, i synnerhet i jagform. Man gömmer sig ofta bakom en stark besrivning av någon annan, ett svek från en annan människa eller en bild av en oförsvarlig handling, men beskriver sällan sin egen fega sida. De flesta av oss har nog gjort något vi inte är stolta över och de flesta av oss känner nog ofta känslor som vi inte säger högt, för vi förväntas inte att säga dem högt. Det går emot vår kultur och våra normer.
Det skär i mig när jag läser om pojkarna i boken, men mest skär det i mig att jag så sällan får läsa om detta, att det så sällan är människor som står för sina misstag och att många inte vågar stå för vad de gjort och vad de känner. Hur ska världen kunna förändras och hur ska människor kunna försonas om inte var och en av oss tar sitt ansvar?
Det skär i mig när jag läser om pojkarna i boken, men mest skär det i mig att jag så sällan får läsa om detta, att det så sällan är människor som står för sina misstag och att många inte vågar stå för vad de gjort och vad de känner. Hur ska världen kunna förändras och hur ska människor kunna försonas om inte var och en av oss tar sitt ansvar?
Andras kommentarer
Trackback