En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det lite enformiga steppasset lyckades bli riktigt roligt med hjälp av 90-talsmusik. Ingen musik får mig att le som de gamla dängorna. Eller, jo. På väg till jobbet idag log jag hela vägen åt Mandos texter och ibland när jag spelar något som är så jävla bra får jag ett lyckorus ända innifrån och ut.

Ett träningspass senare, en måltid senare och en mobil i brevlådan senare är jag glad igen. Tänk vad det lilla kan göra för det stora.