En illustrerad konstruktion av verkligheten

Ett riktigt bra dygn har passerat. Äntligen fick vi tillfälle att umgås alla flickorna igen och jag har nog inte förstått hur mycket jag har saknat det. Vi har levt ett liv tillsammans, haft en uppväxt tillsammans och gått igenom saker var för sig men ändå tillsammans. Vi vet vad vi talar om, utan att uttala det. Vi vet våra likheter och våra skillnader. Och det är fantastiskt att få dela så mycket med så fina människor.

Utgången var kanske inte den största hiten, men att få vara tillsammans slår alla dåliga utgångar i världen. Som tur var ses vi om två veckor igen och om två veckor igen efter det och då är det kanske dags för flickorna att tatuera sig. Kärlek till er mina fina!